Best of-mössan

Ett riktigt lyckat restgarnsprojekt! Spontant, improviserat och snabbt. Virkad på nål nr 6. Mössan är en kavalkad av gamla och nya favoritgarner:

• Colinette mohair. Colinette-garnerna var storfavorit back in the days när jag började stickningen 2004. Mohair, Point five, bandgarner och bambustickor kånkades hem från Nysta.
• Noro Kureyon har också funnits med ett tag. Köpte nog de första nystanen i Köpenhamn. Planen var en virkad poncho, men jag stötte på patrull och gjorde en mosstickad filt istället.
• Adéles bouclémohair, från Yll & tyll, blev en halsduk i höstas och nu en virkad vågig kant.
• Chunky Chiq från Tedman & Kvist är en av mina senare upptäckter i garngalaxen. Finns både i själva mössan och i den stickade blomman.
• Och slutligen glittertråden som inte är någon favorit, men som gjorde sig bra ändå.
  

Den första av två

En halvan av paret är snart färdig. Slätstickad framsida, resårstickad baksida. Det är liite tajt att köra magic loop nu på slutet. Jag tycker dom blir snygga (svårt att misslyckas med Noro) även om garnvalet inte är det allra bästa för den här typen av plagg. Kuryon sock är nämligen väldigt oelastiskt. Har svårt att tänka mig att detta stumma garn skulle göra sig rikigt bra i någon typ av strumpmodell, trots namnet.

Idag ska jag till Antikmässan (utan att passera Syfestivalen) och spana efter en ananas bland annat.

Semlor och detektiver

Min blogg har ju fått sitt namn efter Herr Omars favoritkamel Juvel. Ture Sventon, alltså. Så här kommer min version av privatdetektivens favvofika. Bakade efter Leilas oslagbara recept. Det får nog bli en sån i kväll till sista TV-delen av en annan detektiv.

Hembakat är som regel bäst. Långt ifrån godkänt fick den färdiga semlan från det lite ansträngt hippa Fabrique. Stabbig, kompakt bulle med grädde som övergått till smör. Ett skämt för nästan 40 spänn. Leila är husguden när det gäller bakning, både matbröd och söta grejer. Men det finns fler duktiga bagare, kolla in den här snygga bloggen.

Ett andra försök

Facebook funkar, tack vare uppmaningen i stickkaféet är jag på banan igen med den sura lilla västen. Hittills är det roligare än väntat att börja om och sticka med lockigt garn, och jag tror jag har greppet om hur jag ska tolka tveksamheterna i beskrivningen den här gången. Tänker inte gå på samma nitar igen. Skönt med ett brejk från benvärmarna. Kureyon sock är rätt rivigt och omysigt att sticka med. Men jag är nöjd med resultatet, so far.

Så ikväll blir det väst och en helgjuten TV-kväll: Mauro och Pluras rök & krök + danska Borgen.

Varmare ben

Länge och väl har jag spanat efter benvärmare. Till slut landade det på ett hederligt Garnstudiomönster. Fabel är bytt mot Noro Kureyon Sock. Ett garn som är snyggt uppstickat, men under resans gång är det rätt mycket trassel med detta garn som gärna tvinnar sig. Det här projektet drog jag i gång i torsdags på Stockholm University Knitting Society. För en gångs skull hade jag inte med nån kamera, och jag behöver inte skriva nåt om det heller. I min studio har nämligen sammanfattat så bra vad det handlar om.

Kallt på Campus

Först nu fattar jag grejen med muddar. På en arbetsplats där vissa rum är väldigt kalla blir det ett användbart litet plagg. Själva stickupplevelsen (räta maskor + dropsgarn) är väl inte mycket att orda om. Detta basicprojekt funkade i alla fall bra till ett par avsnitt av Mad Men. Igår käkade vi Pluras fisksoppa, men jag är bra sugen på att göra som Gitto och röra ihop något mer tidsenligt till nästa Mad Men-sittning. Fyllda champinjonhattar, nåt smördegsinbakat, jelly och varför inte en Bloody Mary.

Som många andra vill jag minska mitt garnlager och har gått med i "12 in 2011". Sticka 12 grejer av garn du redan har under ett år! På min planeringslista finns benvärmare i Kureyon sock, vantar i Heaven´s Hand och ett par mössor . Det kan nog bli en väska och en kudde också.

Äsch

Sticket som hängde med till Norge lämnade visst aldrig resväskan. Jag gick förbi ett par garnaffärer där i Tromsö, men det blev inget handlat. Utbudet var väl inte jätteintressant. Dessutom stängde affärerna 16.30 på vardagar och mina pengar var inte värda nånting. Fy vad dyrt det var! 100 spänn för en vanlig öl på en sjavig pub med ohyfsad personal. Annars var resan till Tromsö en höjdare. Jag har bland annat ätit säl och åkt hundspann.

Kompledig här hemma har jag i alla fall kommit igång med mina muddar. Att sticka med glittertråd är inte nån favorit, men det blir kanske snyggt när det är klart.