Ändrade planer

Äsch, koftan får bli en väst i stället. Kroppen blev väldigt, väldigt liten. Det saknas en tjugo centimeter mellan framstyckena, även efter en rätt tuff blockning. Att sätta ärmar på skulle bli helt oproportionerligt, så jag stannar här. Framkanter och ärmkanter, sen klart slut.

Här några bilder på en satsning som gick mer enligt plan. Jätteroliga att göra. Tre av barnens kusiner fick varsin på julafton, Sigrid och Nora får vänta lite på sina.

Best of-mössan

Ett riktigt lyckat restgarnsprojekt! Spontant, improviserat och snabbt. Virkad på nål nr 6. Mössan är en kavalkad av gamla och nya favoritgarner:

• Colinette mohair. Colinette-garnerna var storfavorit back in the days när jag började stickningen 2004. Mohair, Point five, bandgarner och bambustickor kånkades hem från Nysta.
• Noro Kureyon har också funnits med ett tag. Köpte nog de första nystanen i Köpenhamn. Planen var en virkad poncho, men jag stötte på patrull och gjorde en mosstickad filt istället.
• Adéles bouclémohair, från Yll & tyll, blev en halsduk i höstas och nu en virkad vågig kant.
• Chunky Chiq från Tedman & Kvist är en av mina senare upptäckter i garngalaxen. Finns både i själva mössan och i den stickade blomman.
• Och slutligen glittertråden som inte är någon favorit, men som gjorde sig bra ändå.
  

Karamellvantar

Mönster: Stickfrossas virkade vantar

Garn: Noro Kureyon Sock

Virknål: 4

Vantarna är väldigt enkla och snabba att göra. Jag gillar speciellt den lilla picot-kanten. Idag väntar lite grovgöra i min fotostudio, balkongen alltså. Trehjuling, djupfrysta balkonglådor med vissna sommarväxter och utemöblerna ska städas undan. Här ska göras adventsfint!

En solhatt i november

Sista varven på solhatten rev jag av i ett soffhörn i Lund kvällen innan avresa till Gran Canaria. Jag tycker det är marigt med virkade hattar, antingen är dom barnsliga eller tantiga, men den här är jag riktigt nöjd med. En vanlig solhatt. Inga konstigheter. Jag har inte stickat en maska på semestern. Det har varit fullt upp med bad, Lollo o Bernie, gymmet, livliga middagar (7 vuxna o 6 barn) och lite balkongdrinkar. En halvfärdig virkad vante blev inte ens uppackad ur resväskan.

Färdigvirkat

Voilà! Nu är Monika färdig. Jag gjorde inte kanten enligt mönstret, utan körde loss på frihand. Kanten är rätt krullig och bångstyrig, och på så sätt blir det lite mer liv i halsduken. Garnet tog slut så jag fick skarva på slutet med Koigu i en annan färg. (Kändes overkill att beställa ett till nystan från New York. ) Färgskarvningen är inte osynlig, men stör inte så mycket.

Efter en dryg vecka i Lund är vi bara hemma och packar om, för i morgon blir det Kolmården och sen stugliv några dagar i Valdemarsvik. Ska känna efter ikväll om det är läge att starta upp ett nytt projekt att ta med. Kim Hargreaves Amber låg i posten när jag kom hem, så det kliar ju i fingrarna att i alla fall provsticka lite. Även om det är lite i varmaste laget för kid mohair just nu.

Kulturutbyte

Kamel Juvel har passande nog fått en nåldyna i österländsk stil, rikligt utsmyckad med broderier, ornament och en juvel. Den är imponerande stor och grann och i mitt hem skulle den lika gärna kunna vara en snygg inredningsdetalj som ett bruksförmål. Och Pysselfarmor har fått en mer jordnära nåldyna, virkad i skånskt växtfärgat garn.

Kan virka vantar

Så här mycket vante hinner man virka på en kvällskurs på Marias garn. Maria Gullberg, författare till den enda virkboken i min bokhylla, lärde ut tekniken. Det gav absolut mersmak, efter tjockvantar i Eskimå, nål 6, ska jag gå vidare till lite mer finlir. Deltagarna som virkade snabbare än jag hann dekorera sin vante med snygga bubblor i nederkanten.

Jag passade på att köpa en fiffig mönsterhållare och garn till nästa större stickprojekt. Heavens hand i petrolblått ska bli kofta. Valde bland flera modeller, men att denna stickas i ett enda stycke och alltså är helt utan montering fällde avgörandet. Montering är trist och svårt, nån som håller kurs i det?

Till sist en säsongsbetonad sötsak. Kokoskaka utstyrd till Rudolf med röda mulen. På jobbets fikabord i morgon.

Hip to be square

Inspirerad av det trycka mormorsrutemönstret testade jag att virka min första ruta. Det var ju kul! Tanken är att det ska bli ett armband av små rutor, men denna första visar att jag behöver mer enhetliga garner. Bomull, lamégarn och lin i salig blandning blev inte så bra; garntjockleken måste ses över. Till den läskiga serien "Morden" har jag i kväll kört på med knytsjalen. Två rapporter till borde räcka innan jag rynkar ihop kortsidorna och stickar knytbanden.